Hjärnan ser ingen skillnad

Just nu är en ganska hektisk period då det är väldigt mycket att göra me skolan. Mycket o läsa o förbereda för seminarier o allt va det är. Vi har ju börjat på den fjärde o sista delkursen nu, socialpsykologi. Det ämnet har jag varit intresserad av ett tag o nu när jag fått börja me det tycker jag att det är väldigt intressant o kul! Dock är det tråkigt att vi måste trycka ihop alla föreläsningar på denna kurs på en o en halv vecka nu innan jul! Skulle vilja kunna ta det i normalt tempo o slippa stressa när det är en väldigt intressant kurs. Det är ju bland annat pga det här som jag o J inte kan åka hem till Ö-vik förrän den 21a då jag faktiskt har sista lektionen. Trist, helt klart...men så är det, nu är det ju bara en vecka kvar så!

Jag måste bara säga att vi faktiskt har en norrländsk tjej som lärare nu i denna kursen, lite kul. Hon bor i Luleå (förmodligen inte på veckorna men) o kommer från Överkalix. Det var otippat men mycket kul tycker jag o säkert många av smålänningarna o skåningarna i klassen, haha!

Det jag egentligen hade tänkt att berätta är en sak vi har lärt oss på dem föreläsningar i socialpsykologi vi haft hittills. Det handlar ju mycket om gruppspykologi bland annat o man vet att vi människor har ett behov att tillhöra en grupp, ett behov av samhörighet. En sak som är lite läskig är att när vi blir avvisade från en grupp, mobbade eller utfrysta på något sätt så aktiveras samma område i hjärnan som när vi blir fysiskt skadade. Det är ganska intressant o hemskt på samma gång! Hjärnan märker alltså ingen skillnad på om vi blir utfrysta eller om vi får en kniv i magen eller något. Visst är det sjukt? Fundera på det ni! Det väcker många tankar för mig iallafall.

Det var det jag tänkte dela me mig av idag, nu borde jag nog fortsätta plugga!
Vi hörs, kram på er!